Det är nog bara jag som lyckas med en sån här sak. På bilden är resterna av min ganska så nya plattång. Den låg där på golvet som den brukar göra alla andra dagar i veckan. Den tar inte plats men den kanske är en aning i vägen ibland, men bara ibland. 

Hur som haver så lyckades jag trampa på den och den bara föll isär. Mitt itu och allt där inne rann ut. Inte nog med det så är jag självklar där och pillar med sladdarna till plattången som fortfarande sitter i uttaget. Fick en stöt genom hela armen, men ingen större skedd... Aj... Nu har jag fipplat ihop alla delar, den fungerar men själva studs-funktionen är helt paj. Det fattas en liten fjäder som jag hittade under sängen idag. Får se om jag ger mig på att försöka fixa den.

Jag blir inte ens förvånad längre!

Tyvärr en ganska dålig bild från min mobilkamera. Då mina andra bilder låg på min digitalkamera som försvann i Oslo :( Men antar att ni ser vad som hänt.

Vi slog på stort!

De personer i vårt hus (Jag, Byron och Jessie) som väldigt sällan lagar mat som är mer avancerat än nudlar till middag ockupperade köket. Vi drog till med en rejäl söndagsmiddag och lagade pesto och fetaostfylld kycklingfilé med pastasallad. Det låter till och med så gott som det faktiskt var. Som Byron sa; "det här är nog bland det godaste jag ätit sen jag kom hit" 

Kickboxning är en helt fantastiskt rolig sport. I veckan gav jag mig in i den svettiga gympasalen i bara fötter för att slåss med de andra. Har tänkt så länge att jag ska gå och nu tog jag mig i kragen.

Aldrig att jag haft så mycket träningsverk som efter det här träningspasset. Helt plötsligt blev att sätta sig ner ett problem. Det är tydligt att jag blivit hemskt otränad under det senaste året, motivationen har svajat och gått i perioder. Dags att komma igång igen.

I helgen fyller Linnea 20 år. Då hoppade vi på bussen till Oslo för att fira henne. Det var länge sen vi alla (gamla tjejgänget) var samlade. Men nu känns det som gamla tider på nytt. Här är lite bilder från igår och idag.

Födelsedagsfest



sightseeing i Oslo

Tog en tripp till Holmekollen

Promenerade genom Oslo City och tog en fika

Avslutade med en födelsedagsmiddag på en indisk restaurang och åt tills vi sprack.

Nu ska det mysas resten av kvällen och ta vara på de sista timmarna tillsammans innan alla åker åt olika håll till sina hem.

På väg till Oslo över helgen för att hälsa på Linnea som nu snart har bott där i ett år. Ännu en gång har jag ett antal timmar i en trång buss framför mig. Damen som sitter bakom mig har börjat snarka, ljudligt.

Visst är det så att man alltid vill sitta för sig själv på en buss, ta upp två säten och bara breda ut sig. En stol att plasera alla väskor och packning på och känna att man har mycket plats.
Men nu sitter jag här, tätt ihop med en kille i dreads och en snarkande dam bakom mig. Jag känner mig begränsad och instängd. De gör mig engentligen inget. Det är jag som känner mig som den störiga resenären som häver upp sin otympliga dator som tar alldeles för mycket plats. Prasslar med påsar och smacka när jag äter min subway-macka. Bökigt och trångt men det är så det är att åka buss.

Lite svängrum skulle vara skönt nu.

När jag var hemma på höstlov träffade jag min kusin och hennes hund Zepplin för en lite photoshoot. Att fota en hundvalp är inte lätt. Här har ni resultatet, eller några av de bilder som han var still på i alla fall...




... sen var många av bilderna i den här stilen. Suddigt.

Hur känns det att vara hemma? Frågan har förföljt mig hela veckan. Hur länge har jag varit borta egentligen? Var jag på månen och vände? Har jag rest jorden runt? Nä just det, jag har varit borta två månader och pluggat och är tillbaka på höstlov. Så hur känns det att vara hemma igen? Det känns precis som förut. Fast ändå inte...

Det är som om jag har levt i någon slags bubbla ett tag, en fantasivärld, och nu har bubblan spruckit och jag är tillbaka i "verkligheten". Som om det jag varit med om de senaste månaderna aldrig hade hänt. Lever jag i två olika världar? Vilken är verkligheten, vilken är fantasin? Kan båda vara min verklighet eller börjar jag bli schitzofren. Tiden hemma har varit precis som det brukar. Jag skönter mina sysslor, går till frisören och träffar mina vänner och min familj.

...Bussen rullar fram på vägarna, åtta och en halv timmes resa framför mig. Solen skiner in lite genom fönstret och allt känns väldigt positivt med den blåa himlen utanför och Timbuktu i lurarna. Jag bara myser av naturen, av musiken och glömmer nästan bort att min familj och mina vänner blir kvar i Vimmerby. Avsked. Det klingar inge bra. Att säga hejdå och inte ses mer, att glida ifrån varandra, att tappa kontakten. Det är vad avsked kan innebära. Vissa kommer finnas kvar och bara bli starkare medan andra suddas ut i dimman tills de till slut försvinner. Mina känslor är en berg-o-dalbana, ena stunden på topp andra låg. Vad som än händer blir det bra. Allt man gör blir till en erfarenhet...

Förmodligen kommer det kännas likadant när jag kommer tillbaka till mitt lilla rum i Molkom. Bubblan spricker än en gång. Vardagen kom ikapp efter en vecka i Vimmerby, men efter en vecka i Molkom kommer jag vara tillbaka i strukturen av studier och mys på kvällarna hos mina fina klasskamrater. Jag längtar till och med efter de små promenaderna ner till Konsum för att köpa clementiner och nudlar. Det är dags för mig att åka tillbaka till mitt andra hem. För det är vad det är. Jag är inte schitzofren, jag har bara fått två platser som är minst lika viktiga för mig där jag trivs och bygger upp min personlighet och min erfarenhet.

...Allting löser sig till slut.

Höstens mode visades på Mässhallarna i Vimmerby. Det var allt från små till stora modeller och mitt kläd-köpar-begär växte sig lite större. Håll i pengarna Therese!


... Detta är vad vi i Vimmerby kallar nakenchock. Chockerande, jag vet!

Att fota en valp kan vara bland det klurigaste jag gjort. Tog en promenad med kusinen och fotade hennes doberman, Zepplin. Hunden for åt alla tänkbara håll i hagen, men jag lyckades fånga honom på ett par bilder. Fick även med mig ett antal suddiga bilder hem som ska rensas bort.

Men nu ska jag på modevisning. En fågel viskade i mitt öra att det kommer bjudas på något extra..




Fler bilder på Zepplin kommer

Så var man hemma igen. Efter två månader är jag tillbaka i Småland, Vimmerby. Det är höstmarknad hela veckan på Astrid Lindgrens Värld så jag gjorde självklart ett stopp och hälsade på mina gamla arbetskamrater. Så jag har saknat dem. Tog med mig kameran på min 3 timmar långa promenad och blev 200 bilder rikare. Har fotandet väckts till liv igen måntro...

Här på folkis är halloween-firandet i full gång. Vi har ätit middag med toppen underhållning. Så nu ska den här vampyren vidare. Hoppas ny får en ryslig halloween!

Stefan Holm sitter och ser mysig ut.   Foto: Jag

Denna vecka har vi något som kallas kultur- och aktivitetsvecka. Det innebär att man får testa på olika aktiviteter, lära sig nya saker och gå på föreläsningar.

Idag var stiftelsen Drivhuset här och pratade om entreprenörskap, hur man får en idé och startar eget. Mina små idéer börjar bubbla upp igen. Bör jag starta mig en enskild firma? Time will tell.

Stefan Holm var även här och snackade om motivation och drivkraft från sina egna erfarenheter. Det har varit en riktigt inspirerande dag.

En liten parantes är att Stefan ser riktigt bra ut... Någon mer än jag som håller med?

Kalla på kapten, kalla på kapten!
Jag har verkligen haft konsert-cravings och nu i helgen drog "Molkoms folkhögskola" till Karlstad. Kapten Röd och Movits levererade. Det var ett jäkla ös på scenen och stämningen, för min del, var på topp.


"Molkom" tog bussen in till stan för att träffa Karlstad.

Crona och jag var glada

Movits hade en jäkla massa energi...

... Kaptenen likaså

Vi dansade loss på det trånga dansgolvet

En doft av nybakta bullar ger en härlig känsla av trivsamhet, trygghet och gemenskap. I dag är det kanelbullens dag och varannan svensk kommer äta minst en bulle just denna dag. Sommaren är förbi, det är fortfrande en bra bit kvar till vintern. Men höstmyset är här. Då passar det väldigt bra med kanelbulls-fika för att höja trivselkänslan i hemmet.

Sjävklart är det inte ett måste att baka bullar, den 4 oktober. Det går precis lika bra med köpta eller frysta kanelbullar, allt duger till fikapausen.

 

Visste du att:

• Under Kanelbullens dag beräknas svenskarna mumsa i sig drygt tre miljoner kanelbullar vilket motsvarar ungefär tio gånger så många bullar som en alldeles vanlig dag.
• 1950-talet blev kanelbullen allmän och den fanns i många former som snäcka, giffel, vegabulle, kringla och flera andra variationer. På 1960-talet lämnade många kvinnor hemmen för att arbeta. Då kom en ny modell av kanelbullen, en snabbare och lättare version. Degen kavlades ut och det ströks på smör, kanel och socker och rullades ihop och skars tvärs över i bitar som lades på plåten med snittytan uppåt. Kanelsnäckan slog snabbt igenom och är idag det mest populära svenska bakverket.
• I Paris 1987 så gjordes en kanelbulle som var 5x5x5 meter stor. Det tog 1400 personer elva timmar att äta upp den läckra skapelsen. Ett bagargymnasium hjälptes åt att göra den.
• Snabel-a (@) kallades från början för kanelbulle.
• Kanelbullen är en svensk företeelse. Visst förekommer kanel som smaksättning i bakverk över hela världen. Kombinationen av enkelt vetebröd smaksatt med kardemumma och en fyllning med smör, socker och kanel som rullas ihop till snurror eller snäckor är svenskt.
• Kanel är världens äldsta krydda och ordet kanel kommer från latinets ord för litet rör.

Att få till en intervju som känns naturlig och flyter på mer som ett samtal än ett korsförhör. Det är en konst. Då kan man alltid se hur andra har gjort och ta del av deras kunskap eller lära sig av deras tabbar. På youtube, där man hittar det mesta, finns en hel del taktiker när det gäller intervjuteknik. Här är två klipp med intervjuer där barn intervjuas. Om de är bra eller dåliga får du avgöra.