Hur känns det att vara hemma? Frågan har förföljt mig hela veckan. Hur länge har jag varit borta egentligen? Var jag på månen och vände? Har jag rest jorden runt? Nä just det, jag har varit borta två månader och pluggat och är tillbaka på höstlov. Så hur känns det att vara hemma igen? Det känns precis som förut. Fast ändå inte...

Det är som om jag har levt i någon slags bubbla ett tag, en fantasivärld, och nu har bubblan spruckit och jag är tillbaka i "verkligheten". Som om det jag varit med om de senaste månaderna aldrig hade hänt. Lever jag i två olika världar? Vilken är verkligheten, vilken är fantasin? Kan båda vara min verklighet eller börjar jag bli schitzofren. Tiden hemma har varit precis som det brukar. Jag skönter mina sysslor, går till frisören och träffar mina vänner och min familj.

...Bussen rullar fram på vägarna, åtta och en halv timmes resa framför mig. Solen skiner in lite genom fönstret och allt känns väldigt positivt med den blåa himlen utanför och Timbuktu i lurarna. Jag bara myser av naturen, av musiken och glömmer nästan bort att min familj och mina vänner blir kvar i Vimmerby. Avsked. Det klingar inge bra. Att säga hejdå och inte ses mer, att glida ifrån varandra, att tappa kontakten. Det är vad avsked kan innebära. Vissa kommer finnas kvar och bara bli starkare medan andra suddas ut i dimman tills de till slut försvinner. Mina känslor är en berg-o-dalbana, ena stunden på topp andra låg. Vad som än händer blir det bra. Allt man gör blir till en erfarenhet...

Förmodligen kommer det kännas likadant när jag kommer tillbaka till mitt lilla rum i Molkom. Bubblan spricker än en gång. Vardagen kom ikapp efter en vecka i Vimmerby, men efter en vecka i Molkom kommer jag vara tillbaka i strukturen av studier och mys på kvällarna hos mina fina klasskamrater. Jag längtar till och med efter de små promenaderna ner till Konsum för att köpa clementiner och nudlar. Det är dags för mig att åka tillbaka till mitt andra hem. För det är vad det är. Jag är inte schitzofren, jag har bara fått två platser som är minst lika viktiga för mig där jag trivs och bygger upp min personlighet och min erfarenhet.

...Allting löser sig till slut.